Skilsmässa / Separation

Oavsett om ni redan bestämt er för att separera eller är kvar i en relation där ni har problem, erbjuder jag både individuell och gemensam coaching/parterapi och rådgivning.

Skilsmässa / Separation – och gemensamma barn

Att gå igenom en separation kan vara svårt för alla inblandade, både föräldrar och barn, och kan innebära att man går igenom en kris. Hur man reagerar när man hamnar i en kris kan ta sig olika uttryck för olika människor och krisen kan pågå olika länge. Det är inte ovanligt att man kan behöva hjälp för att ta sig igenom separationen (krisen) och behöva stöd för att bearbeta det som hänt.

Även om en kris är en reaktion på något som hänt och kan innebära svåra känslor som tomhet, ilska, sorg och förtvivlan är en kris också en normal reaktion på en svår situation man går igenom och något som går över. Hur lång tid det tar ser olika ut för olika personer. Många kan klara av att gå igenom en kris på egen hand, med hjälp av närstående som vänner och familj. Men om man känner att man fastnar och inte kommer vidare är det bra att söka professionell hjälp.

Ett vanligt sätt beskriva förloppet av en kris är att dela upp den i fyra faser:

1. Chockfas

2. Reaktionsfas

3. Bearbetningsfas

4. Nyorienteringsfas

Det är inte ovanligt att man fastnar i reaktionsfasen och känslor som bland annat ilska riktat mot den andra föräldern inte tycks vilja släppa. Om man känner att tiden går men man fortsätter att översköljas av olika typer av känslomässiga reaktioner vid blotta tanken på sin tidigare partner, kan det vara bra att ta hjälp för att hitta nya tankemönster och motivation att ta sig vidare.

Samarbete för barnens och föräldrarnas skull

När man som vuxna separerar (även om det är något den ena föräldern inte alls vill) är det ändå viktigt att ha i åtanke att skilja på sina eventuellt bittra känslor gentemot sin tidigare partner och livskamrat, och på den fortsatta relationen man ofrånkomligt kommer att behöva ha som två föräldrar till gemensamma barn.

Det viktiga är att de ”vuxna känslorna” inte får gå ut över barnet och att barnet får utrymme för sina känslor, tankar och frågor. Generellt kan man säga att hur väl ett barn kommer att hantera en separation, till mycket stor del beror på hur man som gemensamma föräldrar lyckas hantera separationen gentemot barnet. Barn som känner att föräldrarna samarbetar och fortfarande är vänner (eller åtminstone respekterar varandra) har större chans att må bra även efter en separation. Det är ju aldrig ett barn som väljer att föräldrarna ska gå skilda vägar och avsett om separationen är ett gemensamt beslut eller inte, har barnet lika stor rätt att fortsätta ha en fin relation till båda föräldrarna och få stöttning i det från båda håll (givetvis förutsatt att det inte handlar om att barnet far illa tillsammans med någon förälder pga. våldsamhet, missbruk, psykisk ohälsa eller liknande). 

Om man som separerade föräldrar har svårt att komma överens finns det olika vägar att gå. Man kan gemensamt ta hjälp via familjerådgivning eller en parterapeut för att prata om separationen och framtiden. Om den enda föräldern inte vill ta hjälp utifrån, kan det ändå hjälpa att man själv pratar med någon för att hitta sätt att hantera sina egna känslor och tankar på ett mer konstruktivt sätt som gör att man själv kommer framåt trots det jobbiga man går igenom.

När det gäller mer konkreta praktiska frågor rörande vårdnad, boende, umgänge, osv. kan man få hjälp via familjerätten om man har svårt att komma överens, men för parterapi och samtalsterapi som rör mer känslomässiga frågor kopplade till separationen, är det familjerådgivning eller en parterapeut man får vända sig.

Vad kan jag erbjuda för hjälp?

Jag kan hjälpa till med både individuella- och parsamtal som inkluderar både samtalsterapi för att få ventilera det man känner, tänker, undrar över och går igenom, men också ge konkreta råd kring hur man kan hantera situationen och de känslor som finns och rörs upp under separationen – och konkreta råd kring samarbete och kommunikation när man känner att man mentalt befinner sig oändligt ifrån varandra.

Det finns ett liv efter separationen, även om det kanske inte alls känns så. Man kanske enbart känner sig ledsen, tom, arg och förbannad eller bara känner en stor uppgivenhet kring allt när man är mitt i det hela. Men genom att få prata om det man går igenom och få konkreta råd kring både känslomässig hantering och hur man kan kommunicera och samarbeta med den andra föräldern, kan situationen förbättras och kännas lättare.